Bildandet av solsystemet

Den mest erkända teorin bakom bildandet av solsystemet bland astronomer är den så kallade nebulosateorin, som förklarar bildandet av solsystemet på följande sätt:

1. Nebula: Ett stort roterande moln av gas och stoft, känt som "solnebulosan", uppstår (ca 4,5 miljarder år sedan)
2. Plattans form: När den stora nebulosan kollapsar på grund av sin gravitation roterar den snabbare och snabbare, vilket resulterar i att den får en platt "tefatform"
3. Solens bildning: Det mesta av materialet i molnet dras mot centrum och bildar solen
4. Bildandet av planetesimaler: Andra partiklar kolliderar (inuti "tefatet") och sätts samman till så kallade "planetesimaler", som är föremål med en diameter på upp till ca 1 km
5. Bildandet av planeter, månar, etc: Vissa av dessa planetesimaler blir senare asteroider, kometer, månar och planeter
6. Inre planeter: Planeterna i det inre solsystemet får sina karakteristiska stenytor eftersom solvindarna är så starka att de blåser bort de flesta lättare grundämnen (som väte och helium) och bara lämnar kvar de små stenplaneterna
7. Yttre planeter: Solvindarna förlorar sin kraft när de rör sig ut i solsystemet och lämnar växterna i det yttre solsystemet som gasjättar som huvudsakligen består av väte och helium

Fakta: Detta är vårt solsystem

 

Solsystemets struktur

Här diskuteras de enskilda delarna av solsystemets struktur. Solsystemets struktur kan snabbt beskrivas på följande sätt:

 

Sol - Merkurius - Venus - Jorden - Mars (asteroidbälte) - Jupiter - Saturnus - Uranus - Neptunus (Kuiperbältet inkl. Pluto) - (Oorts moln) - (heliosfären)

 

De enskilda delarna diskuteras mer i detalj nedan:

 

• Planeterna i solsystemet: Vårt solsystem består av 8 planeter (Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus) och 5 dvärgplaneter (Ceres, Makemake, Haumea, Eris, Pluto) samt tusentals asteroider och kometer

• Asteroider: De flesta asteroider i vårt solsystem befinner sig mellan planeterna Mars och Jupiters omloppsbanor och kallas helt enkelt för "asteroidbältet".
  • Experter uppskattar att asteroidbältet mellan Mars och Jupiter innehåller mer än 750 000 asteroider med en diameter på 1 km eller mer, samt miljontals mindre asteroider och meteoriter (stenar)
  • Vissa av asteroiderna har banor som gör att de ibland kan kollidera med jorden eller andra planeter i det inre solsystemet

• Comets: Majoriteten av kometerna i solsystemet befinner sig längre bort från jorden än Pluto och återfinns i Kuiperbältet och Oorts moln
  • Kometer i solsystemet består huvudsakligen av is och sten. När en komet närmar sig solen smälter en del av isen i dess kärna och förvandlas till gas, och det är denna gas som utgör kometernas karakteristiska "svansar"
  • Kometer delas in i kortlivade och långlivade kometer; kortlivade kometer fullbordar sina banor på mindre än 200 år och tros härstamma från Kuiperbältet, medan långlivade kometer fullbordar sina banor på över 200 år och troligen kommer från Oorts moln

• Det inre solsystemet: De fyra planeterna närmast solen - Merkurius, Venus, Jorden och Mars - är så kallade "stenplaneter" (även kallade bergsplaneter, jordplaneter eller terrestra planeter) eftersom de alla har fasta stenytor. Dessa planeter kallas också för det "inre solsystemet".

• Yttre solsystemet: De 4 största planeterna som befinner sig längre från solen än Mars - dvs Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus - är så kallade "gasjättar" (även kallade gasplaneter eller jovianska planeter) eftersom de inte har en fast yta utan i stället huvudsakligen består av gas. Dessa planeter kallas också för det "yttre solsystemet".
  • Planeterna i det yttre solsystemet består huvudsakligen av väte och helium, vilket gör att deras sammansättning är mycket lik solens. Vissa forskare tror att planeterna kan ha fasta kärnor. Dessutom har de ringar som innehåller stoft, sten och is. Dessa element varierar kraftigt i storlek; från dammkorn till block stora som ett hus
  • Saturnus har de största och mest framträdande ringarna bland planeterna i vårt solsystem - men även Jupiter, Uranus och Neptunus har ringar

• Magnetiska fält: De flesta planeter i vårt solsystem har magnetfält som omger dem (en så kallad "magnetosfär"). Solen har också ett magnetfält (heliosfären) som omfattar hela vårt solsystem

• Månar: Nästan alla planeter i vårt solsystem - och några av månarna - har atmosfärer. De kemiska ämnen som finns i de enskilda atomkulorna varierar dock mycket, och atmosfärernas beteende (på grund av skillnader i planeternas banor) är också varierande. Till exempel kollapsar Plutos atmosfär när Pluto kretsar långt bort från solen. Atmosfären återhämtar sig när planeten närmar sig solen. Detta fenomen ses främst hos kometer
  • Det finns 166 kända månar i vårt solsystem. Detta antal inkluderar dock endast månar av erkända växter, vilket därför utesluter Plutos månar, till exempel

• Kuiperbältet: Kuiperbältet ligger ca 50 AU (50 x jordens avstånd från solen) från solen - efter Neptunus bana - och sträcker sig 30-35 AU längre ut i solsystemet. Kuiperbältet innehåller sannolikt hundratusentals isiga objekt som är mer än 100 km breda och över 1 biljon kometer (eller mer)

• Molnet i örat: Oorts moln befinner sig ca 50.000 AU från solen och kan teoretiskt sträcka sig 5.000-100.000 AU ut i solsystemet. Oorts moln innehåller upp till 2 biljoner isiga objekt och ett mycket stort antal kometer. Det bör noteras att Oorts moln aldrig har observerats
• Heliosfären: Efter Oorts moln kommer solsystemets slutpunkt, heliosfären, som är solens enorma droppformade magnetfält som omger hela solsystemet och består av elektriskt laddade partiklar. Många astronomer tror att heliosfärens avstånd till solen är cirka 15 miljarder kilometer från solen