1. Största ruinen i Norden: Hammershus är den största slottsruinen i Nordeuropa och den mest populära och besökta attraktionen på Bornholm.
2. Bekvämlighet: Hammershus ligger på Bornholms nordvästra hörn (nära Bornholms nordligaste punkt) på en 74 meter hög klippa.
3. Beteende: Historikerna vet inte exakt när Hammershus byggdes, men de flesta historiker tror att det var i början av 1200-talet. Hammershus byggdes som ett enda komplex med det mäktiga Manteltornet i centrum, sammanbundet av en oval mur som omsluter byggnaderna på den inre borggården. Slottet har en total yta på 130 000 m2 och en yttermur på 860 meter. Det hade också flera befästningar och vattenfyllda vallgravar, och var ett nästan ointagligt slott på sin tid. Byggherrarna var sannolikt ärkebiskopen Anders Sunesen och kungen Valdemar Sejr.
4. Syfte: Det primära syftet med Hammershus var att befästa kyrkans makt på Bornholm, men förmodligen också att manifestera kronans makt i Östersjön.
5. Anders Sunesen: Anders Sunesen (ca 1167 - 1228) var ärkebiskop i Lund och hade fått makten på Bornholm av Svend Grathe (en av tre kungar fram till 1157, då Valdemar Sejr blev ensam kung). Anders Sunesen ägde den mark på vilken Hammershus byggdes.
6. Valdemar Sejr: Valdemar 2. Sejr (1170 - 1241) var känd för sina många erövringar och vid den tid då Hammershus byggdes ledde han korståg i Baltikum. Man tror därför att Hammershus helt eller delvis finansierades av intäkterna från korstågen. Därför har Valdemar den segerrike sannolikt haft inflytande över Hammershus och lagt grunden för kronans framtida anspråk på slottet.
7. Lilleborg: Hammershus har vissa arkitektoniska likheter med Lilleborg i Almindingen (mitt på Bornholm) och det är känt att de två slotten fungerade tillsammans under några decennier. Man tror att Lilleborg var det kungliga slottet på ön. År 1259 stormades och förstördes slottet av ärkebiskop Jakob Erlandsen och hans allierade prins Jaromar av Rügen under ärkebiskopens dispyt med kung Kristoffer 1.
8. Kronan och kyrkan: Även om Hammershus egentligen var ärkebiskopens egendom, gjorde kronan anspråk på det flera gånger efter dess uppförande. Detta skedde under ärkebiskopsdispyten från mitten av 1200-talet till 1320-talet, men även senare under Valdemar Atterdag 1361 och Kristian II 1522. Det bör nämnas att det under 1200- och 1300-talen pågick en maktkamp mellan kronan och kyrkan och att de båda makterna var särskilt intresserade av Hammershus eftersom det gav dem makten på Bornholm och därmed rätten att ta ut skatt på ön.
9. 1660: År 1660 förlorade Danmark Skåneland (efter de svenska krigen), men eftersom Bornholm gjorde motstånd förblev ön under danskt styre. Hammershus fungerade sedan som ett politiskt fängelse och var hem för Christian IV:s dotter Leonora Christina och hennes make Corfitz Uhlfeldt (de fängslades för förräderi på Hammershus mellan 1660 och 1661 och gjorde ett dramatiskt men misslyckat försök att rymma).
10. Politiskt fängelse: Med tiden slutade lensmännen att bo på Hammershus och 1743 beslutades det att slottet skulle rivas. Bornholmsborna fick lov att samla stenar från slottet tills det fredades 1822.

 

Tidslinje för Hammershus

• Början av 1200-talet: Hammershus byggs - troligen av ärkebiskopen Anders Sunesen och kungen Valdemar Sejr.
• 1265: Den danske kungen Erik Klipping erövrar Hammershus.
• 1276: Erik Klipping ger tillbaka Hammershus till ärkebiskop Thrugot Thorstensen i en förlikning.
• 1297 – 1302: Under denna period fungerade Hammershus som en fristad för fredlösa under den anti-kungliga ärkebiskopen Jens Grand, som själv hade flytt från Søborgs slott till Hammershus.
• 1310 – 1319: Ärkebiskopen Esger Juul - som var kungafientlig precis som Jens Grand - fortsätter att ge skydd åt fredlösa och barrikaderar sig till slut med legosoldater på Hammershus 1317 när han förvisar kung Erik Menved.
• 1319: Kung Erik Menveds marsk Ludvig Albertsen Eberstein intar Hammershus. Marskalken Ludvig Albertsen Eberstein samlar Bornholms invånare till ett gemensamt möte, där de i ett brev till kungen klagar över Esger Juuls rån, plundring, plågor, lemlästning, mord etc. Kungen, Erik Menved, dör senare samma år, varefter Christoffer II kröns till kung av Danmark.
• 1320: Esger Juul reser till påven i Avignon och får marskalk Ludvig Albertsen Eberstein bannlyst från Hammershus.
• 1321: Kung Christopher II ger tillbaka Hammershus till Esger Juul som svar på påvens beslut.
• 1324 – 1325: Markgreven Peder Vendelbo belägrar Hammershus i 16 månader. Först när Hammershus förbindelse med Skåne skärs av kan den belägrande armén inta slottet och när Ludvig Albertsen Eberstein kapitulerar utlovas han en stor summa pengar och sina konfiskerade gods tillbaka av kungen. Esger Juul dör den 17 januari 1325.
• 1326: Christoffer II fördrivs från Danmark och den unge Valdemar Eriksen av södra Jylland (Valdemar III) tvingas återlämna Bornholm och Hammershus till ärkebiskopen, som vid den tiden är Karl Eriksen. Från och med då förblir Hammershus i ärkebiskopens händer i cirka 200 år - endast kortvarigt avbrutet av Valdemar Atterdag år 1361.

• 1361 – 1362: Valdemar Atterdag tar Hammershus och Bornholm med kronans rätt, men ger dem kort därefter tillbaka till ärkebiskopsdömet mot ett löfte om att biskopen ska återlämna ön och slottet till kungen när så krävs - ett löfte som biskopen i slutändan håller 1522.
• 1522: Kung Christian II gör anspråk på Hammershus, men det är ett dåligt år eftersom det plundras tre gånger: första gången av en svensk flotta, andra gången av samma svenska flotta förstärkt av tyskar och tredje gången av en flotta från Danzig (en polsk/tysk fristad vid den tiden).
• 1523: Christian 2 fördrivs redan 1523 av Lübeckarna på uppdrag av Frederik 1. Vid denna tidpunkt är Hammershus inte längre lika ointagligt som tidigare - detta beror främst på användningen av kanoner och andra eldvapen. Därför tar det bara en och en halv dag för lübeckarna att inta slottet. Ärkebiskopen får Bornholm tillbaka av Fredrik I och behåller ön i två år. Därefter måste ärkebiskopen ge upp ön, eftersom Fredrik I ger Bornholm som förläning till lübeckarna i 50 år som betalning för deras fördrivning av Christian II (han är skyldig dem 158 000 lübeckska mark).
• 1525: Kavalleriofficeren Berent Knop tar över som Lübecks hovman på Bornholm och Hammershus. Han tar ut mer skatt än vad som är lagligt och tvingar bönderna att arbeta mycket mer än vad han har rätt till (enligt överenskommelse med kungen). Knop börjar bygga ut Hammershus så att det åter blir en användbar fästning.
• 1533: Frederik I dör och lübeckarna försöker hjälpa Christian II till tronen, men det blir Christian III som blir kung av Danmark 1535. Kungen uppmuntrar bönderna på Bornholm att göra uppror och fördriva lübeckarna, men de krigströtta lübeckarna slår tillbaka hårt. Därefter börjar de bygga ut Hammershus så att det kan stå emot eldvapen. De höjer också Manteltornet och bygger fem halvcirkelformade torn på fästningsmuren och tre på slottskärnan. Christian III skickar sedan soldater och skepp mot Bornholm, men de kommer aldrig fram i ett stycke på grund av stormar.
• 1536: I Hamburg sluter Christian III fred med Lübeckarna och måste lämna Bornholm till dem i ytterligare 50 år (dvs. fram till 1626)!
• 1543: Kungen har under årens lopp mottagit många klagomål från Bornholms bönder om Knops exploatering av bönderna och deras resurser. Därför beslutar rådet i Lübeck att låta Knop avgå och ersätta honom med junker Blasius von Wickeden, som är en mycket rättvisare man. Han stannar dock bara på sin post i 4 år.
• 1547 – 1556: Herman Boitin tillträder som den tredje hovmannen från Lübeck. Han restaurerar kapellet på Hammershus (S:ta Margrethes kapell) och kyrktornet intill Manteltornet.
• 1556 – 1573: Schweder Kettingk är den fjärde hovmannen från Lübeck på Hammershus.
• 1573 – 1575: Matteus Tideman, född i Lübeck, utnämndes till hovman på Hammershus för en åttaårsperiod, men stannade bara i två år eftersom den danske kungen Frederik II gjorde anspråk på Bornholm 1976.

• 1576: Bornholm och Hammershus återgick i dansk ägo under Frederik II, som hävdade att det 50-åriga avtal som ingåtts 1526 var det ursprungliga och att det förnyade avtal från 1536 som ingåtts av Christian III inte var giltigt, eftersom Christian III ännu inte hade krönts till kung av Danmark vid tidpunkten för avtalet, men också eftersom det danska statsrådet aldrig hade godkänt avtalet.
• 1576 – 1645: Bornholm blir nu en dansk förläning, och de olika länsherrarna bor delvis på Hammershus och delvis på närliggande gårdar, eftersom Hammershus är i dåligt skick. Kungen beslutar att Hammershus ska underhållas utan alltför stora kostnader. År 1613 besöker Christian IV Hammershus, där han upprättar Bornholms milis, en bondemilis där alla arbetsföra män måste delta.
• 1645: Svenskarna anfaller Hammershus, som endast bemannas av 61 man; 58 soldater, 1 vaktmästare, 1 arkelimester och godsherren Holger Rosenkrantz. Arkelimestern är den ende som vet hur man hanterar kanoner - och han dödas under den inledande svenska beskjutningen. Holger Rosenkrantz har bett om förstärkning från öns två landskapskaptener, men bara en av dem dyker upp. Han har 30 soldater med sig, men Rosenkrantz vågar inte ta med dem till Hammershus eftersom han inte litar på dem! Nästa dag skickar den svenske generalen Carl Gustaf Wrangell en trumslagare till Hammershus portar med ett meddelande om att han kommer att storma slottet. Rosenkrantz beslutar sig för att kapitulera. Senare samma år återgick dock Bornholm i danska händer när freden undertecknades i Brømsebro den 13 augusti.
• 1645 – 1651: Den nye danske sheriffen är Ebbe Ulfeld, som är gift med kungens dotter Hedevig. Ulfeld har en militär bakgrund och försöker införa militär disciplin och styrning av lokalbefolkningen - vilket naturligtvis gör honom ganska impopulär. Han avsattes den 1 maj 1651 av Frederik 3.
• 1651 – 1658: Joakim Gersdorff, riksföreståndaren och rikets herre, tar över som ny sheriff på Hammershus, men han bor fysiskt i Köpenhamn och styr ön med hjälp av sheriffer.
• 1658: Vid freden i Roskilde den 26 februari överlämnar Frederik 3 Bornholm till den segrande svenske kungen Carl Gustaf. Bornholm till den segrande svenske kungen Carl Gustaf. Den svenske översten Johan Printzensköld tillträder tjänsten som herre och guvernör på Hammershus. Han finner dock bara två kammare i hela slottet som är lämpliga för boende. I ett brev till den svenske kungen beskriver han slottets bedrövliga skick; det är nästan helt utan tak och tegelväggarna faller ner dag för dag. Under de första 2 månaderna på Hammershus dör 5 av 100 soldater av sjukdom (på grund av fukt och kyla). Den 8 december tillfångatar bornholmarna Printzensköld och senare skjuts han av Villum Kelou. Bornholmarna startar sedan ett uppror som leds av bland andra Jens Kofoed och Gumløes. De dödar flera svenska soldater och stänger av all trafik till och från Hammershus. Morgonen därpå samlas upprorsmännen framför Hammershus, där de skickar ett skriftligt hot till löjtnant Pehr Lagman och Printzenskölds änka Anna Hård om att de kommer att skicka Printzenskölds avhuggna huvud in i slottet om de inte kapitulerar. Den listiga planen lyckas och löjtnanten kapitulerar med sina 60 soldater. Den danske kaptenen Claus Kames - som hade deltagit i upproret - väljs nu till öns nya ledare. Jens Kofoed tar plats på Hammershus som ny militär ledare. Senare samma år överlämnas Bornholm till kung Frederik III och ett minnesmärke reses över Jens Kofoed.
• 1659 – 1662: Guvernör Adolph Fuchs utplaceras på Bornholm. Corfits Ulfeld och kungadottern Leonora Christina är fängslade på Hammershus från 1660 och försöker rymma på grund av Fuchs hårda ord och trakasserier. De grips dock i Sandvig och förs tillbaka till Hammershus, där de utsätts för ytterligare trakasserier. I december 1661 släpps de av Frederik 3. Adolph Fuchs avsattes i februari 1662 och dödades i november samma år av Christian Ulfeld, som hämnades på sina föräldrars plågoande.
• 1662 - nutid: I och med införandet av den absoluta monarkin 1660-1661 delades Danmark in i län, däribland Bornholm. Mellan 1662 och 1740 styrdes ön av landshövdingar, och det var först 1740 som en landshövding utnämndes. Sedan dess har ön huvudsakligen styrts av landshövdingar, med några kortare perioder av militärguvernörsstyre. I slutet av 1600-talet började man använda sten från Hammershus till byggnader på Christiansø och Citadellet i Köpenhamn. Under 1743 - 1747 användes sten från Hammershus även till en fästning i Rønne, som aldrig färdigställdes. Efter detta användes Hammershus som stenbrott för byggandet av gårdar runt ön. År 1822 blev Hammershus en skyddad plats.

Fakta: Hammershus blev uppfört i början av 1200-talet och är i dag den största borgruinen i Nordeuropa